Slutkört i Nora (NBVJ/ NJOV)

[Granis]

På föreningens hemsida (och Facebook):
https://www.nbvj.se/slutkort-med-turist ... -uti-nora/

[Per Lind]

Helt vansinnigt!
-Per

[Björn Arvidsson]

Stiftelsen bör kunna söka medel från nått EU medel för renovering av banan

[Konduktören]

Idiotiskt av NJOV att medvetet försöka sabba turismen i Nora. Jag liksom så många andra vet att Nora är en turiststad med mycket att se.Om inte trafiken hålls igång så tappar hela Nora på det genom att inte restaurangerna, butikerna och caféerna osv får färre besökare. Samtidigt så firar järnvägen snart 170 år och det är gammalt för att vara i Sverige så det skulle ju vara trist om järnvägen försvinner helt. Man kan ju se hur det gick med smalspåret i Växsjö eller nedläggningen av trafiken på JÅÅJ. Jag precis som många andra ungdomar vill verkligen föra detta arv vidare långt in i framtiden både genom att delta i verkstaden och trafik. Men jag vill inte vara pessimistisk på något sätt, jag hoppas innerligt att det löser sig fast framtiden är oviss.

[Johan Vinberg]

Vad ja har förstått så är NJOV också ansvariga för masugnmuseet i Pershyttan. Något som inte stiftelsen avsågs ansvara för då den bildades i mitten av 1970-talet. Om anslagen till stiftelsen (vilket jag förstår man får från bl.a skattemedel) utökades när man tilldelades ansvaret för Pershyttan vet jag inte. Men gissningsvis har inte stiftelsen fått in pengar i samma takt som tidigare låg inflation och nu hög inflation har förekommit de senaste 25 åren.
Men det kanske Magnus eller någon annan kan svara på?

[Leif B]

Själva vitsen med en stiftelse är väl att den har en egen förmögenhet som den förvaltar och sedan använder överskottet ("räntan") till det ändamål som stadgarna säger. På så vis är en stiftelse inte beroende av några årliga kommunala anslag eller motsvarande. Så har jag fattat det i alla fall.

[Micke Carlsson]

Själva vitsen med en stiftelse är väl att den har en egen förmögenhet som den förvaltar och sedan använder överskottet ("räntan") till det ändamål som stadgarna säger. På så vis är en stiftelse inte beroende av några årliga kommunala anslag eller motsvarande. Så har jag fattat det i alla fall.

Nja. Stiftelsekapitlet är nog i det här fallet fastigheterna. Ingen har avsatt ett större belopp som kan ge någon ränta i detta fall. Att förvalta en fastighet genom en stiftelse är ett sätt att säkerställa att användning aldrig kommer att ändras. Fastigheten kan alltså inte bli indragen i vad som helst i fråga om förändringar, som annars kan råka hända t ex vid ägarskiften. Nora lokstall och verkstad med mera är alltså så skyddade det bara går från att en dag förvandlas till galleria eller simhall genom denna lösning. Stiftelsen NJOV får sina slantar från länet, men tydligen dåligt med det i år.

https://skatteverket.se/foreningar/driv ... 28304.html

[Granis]

Det förs -som så ofta- en ännu livligare och större debatt kring detta på NBVJs Facebooksida. Där uttrycks bl a viss förståelse (typ) för stiftelsens motstånd mot att låta NBVJ överta banan med motiveringen att dessa på länkad artikel bl a anför att man då vill kunna ”belåna banan”, vilket skulle kunna medföra risken för att densamma skulle kunna försvinna om lån inte kan betalas tillbaka.

Men hur många museibanor har nån gång tillämpat detta, att belåna andra fasta anläggnjngar än fastigheter =hus (om ens det)? Fast hur många föreningar äger sina banor ö h t? Alltså inte bara är infrastrukturförvaltare, utan även infrastrukturägare? Till själva banan alltså, inte fastigheterna. Och om så; hur har man/ kan man då resonera för att belåna banan? Och inte ”bara” inteckna/ belåna fastigheter =hus? Hus har väl rimligen fler användningsområden än ett spår och en banvall, och därmed ett högre värde och vara lättare att belåna? En järnväg åtföljs ju av krav på användning, alternativt att riva upp den, sälja rälsen -men då bekosta sanering av slipers!- och använda den som väg. Låter sällan som en lönsam affär, jämfört med fastigheter/ hus.

/ L G

[Micke Carlsson]

Att belåna fastigheterna skulle kunna ge ett engångsbelopp på några miljoner, men med ett återbetalningskrav som för "all framtid" kommer att utarma intäkterna och återinvesteringsförmågan. Det är dyrt med järnväg och intäkter från en säsongsverksamhet är inte mycket att hänga i granen ens för de mest framgångsrika. Det betyder att man kommer att hamna i samma läge igen, förr eller senare, och den gången kan man inte belåna någonting igen för att börja om cykeln. När intäkterna rasar för att banan "faller" p g a oförmåga till återinvesteringar när engångsbeloppet är slut så förlorar man panten, d v s fastigheterna. Det är risken i scenariot.

Kanske kan man belåna upp till skorstenen, betala av litegrann, belåna upp till skorstenen igen och kanske t o m ha fått "en högre skorsten" genom prisutvecklingen på fastighetsmarknaden. Så gör många villaägare som planerar att bo kvar länge men det bygger på ett betydligt säkrare sätt till intäkter. Att belåna en museifastighet är en spekulation i framtiden, som med vetskap om hur turbulent livet i en förening är har en rätt stor risk att sluta olyckligt. Jag förstår att man undersöker alla möjligheter, men det är en ganska läskig väg att gå som man förvisso får sätta jämsides med den andra läskiga utkomsten, nedlagd verksamhet. På ett sätt är det inte annorlunda än när SJ sålde ut fordon till en amerikansk bank för att frigöra kapital. På ett annat sätt är det helt annorlunda när man ser på vad man utsätter för risk och hur stabiliteten i intäkterna ser ut.

Det som en förening vill ha är låga eller om möjligt obefintliga fasta kostnader så att all intäkt, hur stor eller liten den än är eller varifrån den än kommer, kan gå tillbaka till driften och underhållet eller om utrymme ges, till investeringar. Detta ger möjligheten att verksamheten alltid kan bestå i någon form och "rätta mun efter matsäck" utifrån de intäkter som kommer in. Det tar generationer att utveckla en sådan verksamhet till de visioner man har om den, men den kan vara stabil och varaktig om man sköter sina kort rätt.

[harald]

Om något ska fungera som säkerhet för ett lån så måste det ha ett värde som kan realiseras. Det enda något så när säkra värdet på en museibana är nog rälernas skrotvärde minus kostnaden för att ta upp dessa samt ta hand om kreosotimpregnerade slipers. Om det finns byggnader kanske dessa kan säljas också.