Allt handlar egentligen om pengar

[mormorsgruvan]

Påstående av Johan Vinberg
Men jag vet att ett gott humör och ett femsiffrigt insamlat belopp räcker tyvärr inte för att byta omkring 3000 slipers kommande 2-3 år.
Svar från mormorsgruvan
Om någon av medlemmarna äger tall-skog och är villig att skänka föreningen 300 kubikmeter virke, så räcker det med ett gott humör, arbetsvilja och ett femsiffrigt belopp(under förutsättning att föreningen har ett sågverk och en slipersbytesmaskin).

[mormorsgruvan]

I slutändan handlar det om pengar
Min egen förening vill bygga en vagnhall till - på ca 120 m x 15 meter. Kostnad 3 miljoner.

Går som Skånska Järnvägar gjorde. Bygg 48 meter först. Bygg till efter några år.

[Björn Arvidsson]

Påstående av Johan Vinberg
Men jag vet att ett gott humör och ett femsiffrigt insamlat belopp räcker tyvärr inte för att byta omkring 3000 slipers kommande 2-3 år.
Svar från mormorsgruvan
Om någon av medlemmarna äger tall-skog och är villig att skänka föreningen 300 kubikmeter virke, så räcker det med ett gott humör, arbetsvilja och ett femsiffrigt belopp(under förutsättning att föreningen har ett sågverk och en slipersbytesmaskin).

Hur lång är hållbarheten på en obehandlad furusliper då?

[Micke Carlsson]

Hur lång är hållbarheten på en obehandlad furusliper då?

10 år ungefär. Inte så mycket. En del banor byggdes på det sättet för länge sedan, därför "vet man detta".
Behöver man göra ett totalbyte så byter man var tredje sliper, vänder om, byter var tredje osv tills man är "klar". JTJ räddade sin mycket dåliga bana på det viset på 80-talet, utan att behöva stänga banan.

[Micke Carlsson]

När vi på ULJ inte länge kunde låna in vagnar över sommaren från RB (detta fjordes fam t.o.m. 1977) var det flera resenärer som sa säsongen 1978: "Men var är vagnarna med mjuka bekväma säten?. Nu har nu ju bara vagnar med hårda eller tunnt stopade säten".

Ja, och om det har relevans så betyder det att ULJ snarast borde elektrifieras och så köpa in ett par X15p.

Alla människor tillhör på något sätt en avvikande 10% stor grupp i något hänseende. Vilken slags grupp varierar men "mänskligheten betraktad i klump" och sedan nedbruten på individnivå innebär att i de flesta sammanhang tillhör vi de 90% men i några avseenden tillhör vi de 10%.

Vilken är din målgrupp för tjänsten från museibanan? Det bästa för alla vore väl att de 10% som får ont i baken av att åka riktigt tåg inte är målgruppen. Om du ändå drar in dem i dina tåg, gör du alltså något fel. Du har skapat felaktiga förväntningar. Du har inte talat om var de har hamnat.

Detsamma gäller egentligen också för medlemmarna.

Så vem/vilka är målgruppen? De med pengar är fel svar, alla har lite pengar, nog till en biljett i alla fall. Såvida du inte satsar på de 10% som har 90% av alla pengar som finns förstås. Det är "de med pengar".

[Torbjörn Jansson]

Hej Micke!
Jag har en personlig fråga, mejla mig gärna när du har tid och lust, tobbe.jansson@telia.com.
hälsningar
Torbjörn Jansson

[Jan_Murberger]

Visst är det viktigt med pengar men för att komma över pengar krävs arbete. I slutänden hamnar man i att ”någon” eller ”några” måste jobba väldigt mycket med att på olika sätt jaga pengar och marknadsföra föreningen. Min uppfattning är att folk i allmänhet tappar intresset för historiska föremål när de själva inte kan relatera till dom. Människor känner ofta en nostalgi till sådant som var aktuellt när deras föräldrar var unga. Det är min analys. På 1800-talet var tåg något väldigt. Man kunde flytta 20 ton på räls långa sträckor. I dag kör man flera hundra ton på landsväg och tåg är bara något som finns. Det är inte lika häftigt längre. Kanske ska man ta ett steg tillbaka och försöka få människor att förstå hur viktiga tågen en gång var för vårt lands framgång? Bara Filipstad Berglag stod en gång för 10% av världens järntillverkning. Det fanns starka incitament.

[Tobias_Lind]

Hej.

Som inledningsvis på detta så börja jag som 16 åring som medlem i JTJ, men med ett järnvägs intresse sen jag var ung.

Min mormor å morfar tog mej ofta till museet i Gävle på den tiden.
Tack vare att morfar var gammal lokförare fram till 1983, så hade de tillgång till tågresande.

Men till saken är, efter alla dessa år så kommer ju familjelivet mm emellan, så den aktiva tiden kan gå upp och ner.

Var även med och körde sista tågen på modelljärnvägen på museet.

Så här är de även pengar som styr samt hur transparanta föreningar är.
Stöt på äldre generationen som gärna vill lära ut kunskaperna, men vart finns den tiden till, när de kanske är varannan helg man kan osv..

Hur ska man kunna kontra kunskap med pengar?
Kanske idag de är så att de lär satsas på punktinsatser för att hålla trafik vid liv.

Både kunskap och ekonomiska biten.
Visst kan man alltid ha flera projekt igång, men som en skrev, 1,5 miljon för en ångpanna eller Vagnhall för 3 miljoner.

Så som situationen ser ut idag med ekonomiska biten för föreningar, så lär man kolla på. Hur får man med fler medlemmar och hur ska man behålla de som ramlar bort, pga de inte är lika kul för att ha aktivt engagemang. Där kan man tappa många yngre med.

Gå bara tillbaka till er själva? Vad lockade de er att vara så aktiva som ni är än idag. Hur ska ni få med de yngre.. (upp till 35-40) för att vara mer aktiv.

Jag ser själv att efter alla dessa år, så finns det massor man kan göra. Men vem kontaktar man, finns de möjlighet att göra en studiecirkel just att ställa på ett ånglok. Just för att man ska kunna bibehålla kunskapen.

[Johan Vinberg]

Bra frågeställningar och tankar Tobias!

[Johan Vinberg]

Intressanta funderingar och följdfrågor.
Det låter kanske cyniskt men det som just har utspelat sig i Nora är i mitt tycke ett exempel på olika synsätt hur pengar till en museibana ska prioriteras.