Om "extra ordinarie" och jämförelse idag

[HenrikR]

Hej, förr fanns ju anställningsformer som extra, extra ordinarie och ordinarie, och det fanns säkert fler. Visst är det så att detta har enbart med anställningsform och lönegrader att göra, inte ett dugg vad man har för kompetens eller arbetsuppgift väl?

Min fråga är dock om dessa tre och vad de betydde i praktiken och hur det kan förklaras idag. Jag vet inte (eftersom jag frågar) men gissar och gör ett försök som ni gärna får korrigera:

Extra = Idag timanställd?
Extra ordinarie = Idag visstidsanställd/projektanställd/vik?
Ordinarie = Tillsvidareanställd?

Mvh Henrik R

[Göran Kannerby]

Både Wikipedia och SAOB (betydelse 2b) stöder din hypotes avseende "extra ordinarie".

https://sv.wikipedia.org/wiki/Extraordinarie

https://www.saob.se/artikel/?unik=E_0669-0658.17ci

[Ola Almquist]

Det fanns aspiranter också...
Jag rekommenderar "Er bana - järnvägen" som kan laddas ned
här där förhållandena 1950 beskrivs.

[Gunnar Lilienberg]

Jag är ingen expert på området, men var det inte så att en ordinarie tjänst var detsamma som en konstitutorialanställning, det vill säga att man inte kunde sägas upp från tjänsten, exempelvis på grund av arbetsbrist. Som extra ordinarie var man uppsägningsbar. På 60-talet slutade man att tillsätta nya tjänster som ordinarie. Min far som arbetade vid Postverket, hade de sista åren en tjänst som extra ordinarie postmästare, men han hade även en ordinarie tjänst som överpostiljon i botten.

[Bengt Hultin]

Jag är ingen expert på området, men var det inte så att en ordinarie tjänst var detsamma som en konstitutorialanställning, det vill säga att man inte kunde sägas upp från tjänsten, exempelvis på grund av arbetsbrist. Som extra ordinarie var man uppsägningsbar. På 60-talet slutade man att tillsätta nya tjänster som ordinarie. Min far som arbetade vid Postverket, hade de sista åren en tjänst som extra ordinarie postmästare, men han hade även en ordinarie tjänst som överpostiljon i botten.

Extra ordinarie tjänst motsvarade väl en "normal" visstidsanställning medan ordinarie var som du påpekar anställning med konstitutorial, alltså en anställning med en starkare anställningstrygghet än en "vanlig" tillsvidareanställning. När jag började på SJ 1975 var extra ordinarie den enda anställningsform som var aktuell för tillsvidareanställning och den behöll jag så länge jag var anställd av staten.

[Ulf Pålsson]

Jag skulle snarare säga så här:

* Extra tjänsteman = tidsbegränsad anställning, men inte timanställning utan inplacerad i lönegrad. Användes ofta som "provanställning" eller vid toppar i arbetsbelastningen och/eller i avvaktan på att en extraordinarie tjänst fick tillsättas av planerings- eller budgetskäl.
* Extraordinarie tjänsteman = tillsvidareanställd tjänsteman. Hade god anställningstrygghet men kunde sägas upp, t.ex. vid arbetsbrist som inte kunde lösas på annat sätt. Kan nog ändå liknas vid "fast anställning" enligt dagens språkbruk.
* Ordinarie tjänsteman = kunde inte sägas upp (annat än vid grov brottslighet).

I likhet med vad Gunnar Lilienberg skriver om Postverket, upphörde man på 1960-talet även vid Statens järnvägar att tillsätta fler ordinarie tjänster. (Andra myndigheter tillsatte ordinarie tjänster långt senare.) Den som hade en ordinarie tjänst "i botten" fick behålla den vid befordran till en extraordinarie tjänst. Vid eventuell uppsägning av din extraordinarie tjänst kunde den ordinarie tjänsten rädda dig, men du garanterades bara ett arbete (och en lön) som motsvarade din ordinarie tjänst, och var som helst i landet.
/up

[Ulf Pålsson]

Systemet med tillsättning av tjänstemän användes inte för den lägsta "på golvet/marken-personalen" vid maskinavdelningen och banavdelningen. Vid banavdelningen kunde exempelvis en banförman vara extra eller extraordinarie tjänstman, medan de underställda banarbetarna var s.k. kollektivanställda med timlön.

Jag är osäker på om systemet med kollektivanställda tillämpades också vid trafikavdelningen. Förmodligen var en första anställning i resgodsmagasin etc. kollektivanställning, men jag tror att även stationskarlar vid växlingen var tjänstemän. Kan det ha varit så att tillämpning av säkerhetsordningen, hantering av kassa med pengar etc. föranledde anställning som tjänsteman? Med tjänstemannaanställning medföljde ett visst disciplinansvar, t.ex. löneavdrag vid förseelser. En kollektivanställd som man var missnöjd med kunde man väl bara låta bli att anställa vidare.
/up

[harald]

var som helst i landet

Det var väl så man löste problemet med att det inte gick att säga upp folk. Man skickade dem långt bort, så sade de upp sig själva. På 70-talet hade jag en arbetskamrat på Airco Alloys i Vargön som hade varit vid järnvägen. Han hade arbetat i Öxnered, och hade en villa där. Så drog man ned där och han blev flyttad till Lerum. Det gick ju an. Därifrån kunde ha resa hem på fridagarna. Men så skulle han flyttas ännu längre bort, och då sade han upp sig.