En viktig utgångspunkt är att banavdelningen m fl var underhållsorganisationer, dvs huvudsysslan var att underhålla banorna, investeringar gjordes endast i undantagsfall. Idag är det nästan tvärtom.

Sedan ska vi minnas att bemanningen var en helt annan än numera. Förvisso har investeringar i makadam, helsvetsat spår etc minskat underhållsbehovet högst väsentligt, men från Banverkets tillkomst började man mer målmedvetet dra ned på bemanningen. Jag vill hävda att detta gick bra under 1990-talet, trots att minskningen var några procent om året. Felet man sedan gjorde var att när man uppnått ett lagom läge fortsatte man att dra ned i ungefär samma takt, men med förödande konsekvenser.

När det sedan gäller asfalt är det så att omasfaltering kostar visserligen en hel del, men om man väntar tillräckligt länge blir beläggningen så dålig att den måste göras om från grunden, förmodligen till en kostnad som är i storleksordningen tio gånger större.