Utan att kunna besvara frågan så antar jag att vagnar som kunde framföras i persontåg (med P-broms) behövde ha möjlighet att kunna omställas till P-broms. Därför försågs ett antal vagnar med sådan utrustning där behov fanns. Om de sedan behövdes i tåg med G-broms så ställdes bromsen om till G-läge. Därför var det ett enkelt sätt att avgöra vilken vagn som kunde användas i båda fallen. Det var också enkelt att se om vagnen var en ledningsvagn när man skulle göra bromsberäkning för ett tåg.
När man sedan behövde vagnar till malmtrafiken valde man nog ut ett antal passande vagnar. Om tågen var G-bromsade så kvittade det om de även kunde ställas om till P-broms eller inte. Därför olika märkning på vagnarna.