Utan att kunna besvara frågan så antar jag att vagnar som kunde framföras i persontåg (med P-broms) behövde ha möjlighet att kunna omställas till P-broms. Därför försågs ett antal vagnar med sådan utrustning där behov fanns. Om de sedan behövdes i tåg med G-broms så ställdes bromsen om till G-läge. Därför var det ett enkelt sätt att avgöra vilken vagn som kunde användas i båda fallen. Det var också enkelt att se om vagnen var en ledningsvagn när man skulle göra bromsberäkning för ett tåg.
När man sedan behövde vagnar till malmtrafiken valde man nog ut ett antal passande vagnar. Om tågen var G-bromsade så kvittade det om de även kunde ställas om till P-broms eller inte. Därför olika märkning på vagnarna.

Jag drar slutsatsen att alla 100 vagnar levererades med samma utrustning och därmed skulle ha samma märkning och då troligen "tre streck" eftersom det var G-broms och då vagnarna knappast kunde gå i internationell trafik. Att sedan de 30 vagnar som omfördelades till Roslagsbanenätet och senare (?) fick P-broms märktes med "triangel" är också därmed logiskt, dock borde de kanske märkts "två streck" och därunder "triangel" då vagnarna icke kunde gå i internationell trafik.

Så långt kan det vara rimligt men frågan som kvarstår är;

Hur kommer det sig att det finns Op-vagnar, ej de 30 som byggts om till malmvagnar, som vid samma tidpunkt och plats, 1970-tal och troligen slopade, är märkta med "två" respektive "tre streck"? Här finner jag det ologiskt.

Ola Ahlström
Malmö