Tvåaxliga vagnar har som du säkert vet en mycket stötig gång, såvitt de inte är överfyllda med folk så att fjädringen börjar arbeta istf att bara stå i stumt toppläge.

(Skrönan berättar dessutom om att någon, eller flera, typer av tvåaxliga vagnar hade hjulbasen tio meter vilket råkade vara detsamma som rälslängden på de flesta sidobanor. Båda hjulaxlarna slog alltså ner i (nedkörda) rälsskarvar samtidigt. BONK ... ... BONK ... ... BONK ... :-P ).

Vid den här tiden började landsvägsbussarna och bilarna konkurrera på allvar med tågen, och ur komfortsynpunkt var de vida överlägsna ffa de tvåaxliga vagnarna. Samtidigt hade utskrotningen av äldre boggivagnar med träkorg också kommit igång. Kanske hade verkstäderna börjat överhopas av överblivna boggier och så började nån tänka? Eller så fick GD en ilsken minister i telefonluren som sa att allmogen klagade?