Säröbanan - förslag till elektrifiering och spårvagnstrafik (Elektrifiering/elektrisk drift)
Ture Hårds förslag var ju minst sagt summariskt. Jag hade väntat mig lite beskrivning av teknik, t.ex. hur man skulle detektera tågen på de långa blocksträckorna på enkelspårsdelen.
Alla automatiska linjeblockanläggningar i Sverige hade spårledningar, så det kanske ansågs självklart att sådana behövdes även på Säröbanan? Men trafiken på GSJ drevs ju enligt förenklade bestämmelser, där tågpersonalen i viss utsträckning kontrollerade möten och skötte växlar och signaler. Så om "duo-spårvagns-förslaget" faktiskt genomförts hade man kanske möjligen nöjt sig med linjeblockering bara norr om Billdal. Saltsjöbanan, där Ture Hård för övrigt länge var engagerad som konsult, har ju fortfarande en grenbana utan linjeblockering (och utan lokaltågklarerare).
I förslaget från 1948 har Åkerman tagit upp ett schablonbelopp för signaler mm, kanske ville man 1950 ha mer preciserade uppgifter - detta kan vara bakgrunden till att Hård kopplades in. Desto mera underligt att Hård inte har fått i uppdrag att göra en mer detaljerad beskrivning inklusive kostnadsberäkningar. Även om Hård vid denna tid var avkopplad från sin uppgift på SJ var han engagerad i att utarbeta olika förslag till ändringar och kompletteringar på Saltsjöbanan, och borde därför ha tillgång till aktuella kostnadsdata. Möjligen var Ture Hård även konsult åt Lidingöbanorna, han skrev i varje fall senare under 1950-talet en beskrivning över hur södra banans blocksystem för enkelspår fungerade, detta efter att Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsinspektör ställt frågor
![[*]](themes/default/images/complete_thread.png "Öppna hela tråden"){kind=small}