Det var BJ och senare SJ som skötte trafiken på banan och det var BJ som byggde den samt ägde den.
Idkerbergets gruvor hade ett eget växellok, först ånglok sedan lokomotor, uppe i Idkerberget för växling vid malmfickorna samt malmupplagen.
Motorvagnen som anskaffades för i första hand posttransporterna försvann då landsvägsbusstrafiken började i stor skala mot Ludvika och Borlänge.
Malmen gick först i BJ/GDJ malmvagnar, litt I med olika underlitt, främst till Domnarvet samt mycket lite på export via Gävle under BJ-tiden.
När SJ tog över så började man använda litt Ia- och Ibr-vagnar och i slutet av 1950-talet kom litt Mas-vagnar från malmbanan.
Loken för tågen mellan Rämshyttan och Idkerberget utgick som ensamt lok från Blg på morgonen och återgick på kvällen till Blg. Ofta kopplade man i ordinarie tomtåg och malmtåg för dessa lok-gångar.
På 1960-talet började man köra malm även ned till Oxelösund, både för export och för OJA, ett tåg per dag under olika perioder, i ett visst antal veckor/månader i stöten. Man började alltså via Malmbytesnämnden att byta olika malmkvaliteer mellan de olika Bergslagsgruvorna, dvs Gränges och Stora Kopparberg.
Dessa tomtåg och malmtåg drogs av TGOJ-lok till och från Rämshyttan, främst mult Bt-lok. Malmtågen kompletterades sedan på Grängesbergs Malmbangård så att fullt tåg erhölls till Oxelösund. Denna malm gick i TGOJ malmvagnar litt M4, M5, M30 och M31.
SJ Mas-tågset gick i omlopp mellan gruvorna i Grängesberg, Blötberget, Håksberg och Idkerberget och dessa omlopp, antalet tåg, gångdagar, lastningstider, mm fastlades en gång per år vid en s.k. Malmkonferens i Borlänge med representanter från Domnarvets järnverk, de olika gruvorna, SJ och TGOJ, där min fader var TGOJ representant.

BJ/SJ skötte även omsättningen av malmvagnar vid Tuna Hästbergs gruvor som hade ett stickspår från "huvudspåret".
Tidigare skötte BJ även omsättning av vagnar vid Rämshyttan som hade eget lastspår. Här växlades vagnar med träkol, malm och tackjern.

Jag hoppas detta ger lite "kött på benen"!