Tack, alla - sånt här är väldigt intressant!!

Ackum-drift: Fanns det redan då nånting bättre än dom ömtåliga glasburkarna med skvalpande o kluckande syror/baser i...???!!!

Visserligen lär det ju ha experimenterats med elektrisk bandrift, om än med primitiva primärbatterier, redan på 1830-talet, men vid förra sekelskiftet fanns det dock förhållandevis mogna och robusta ackumulatorbatterier (dvs sekundärbatterier).

En av uppfinnarna till den alkaliska ackumulatorn, dvs Nife-dito, Waldemar Jungner (en annan sägs vara en viss T A Edison) sägs enligt en reklambroschyr från Nife, utgiven för 25-30 år sedan, ha demonstrerat sin ackumulators hållbarhet genom att ha surrat fast en sådan på en hästdragen bryggarvagn där den efter en dags skumpande på kullerstensgator osv visade sig fortfarande fungera som avsett, vilket den tidens konkurrerande blybatterier inte skulle ha klarat.

De nifebatterier som användes i bl a ASEA-tillverkade industrilok på 1910-talet hade cellkärl av stålplåt (nutida har förstås plastkärl), vilket var kopplat till den positiva polen. Detta innebar att cellerna aldrig fick komma i kontakt med varandra, varför de ofta satt monterade med sådär en cm mellanrum i trähäckar m h a isolerande ebonitknoppar. Elektrolyten är där ofta 20% kalilut (KOH) som inte påverkas av ackumulatorns laddningstillstånd till skillnad från den utspädda svavelsyran i ett blybatteri. Därtill har luten en rostförebyggande verkan på t ex de träskruvar som håller ihop trähäckarna. Den har dock en upplösande verkan på trävirke, som ser "svampigt" ut av utstänkt lut. (Egen erfarenhet från ackumulatorloket ASEA 103/1917 från Klippans pappersbruk, sedan 1981 hos FVJ.) Säkert motsvarande effekt på hud vid långvarig kontakt, men man blir i alla fall ren om fingrarna av den!
Nifebatterier användes också till elbilar för ca hundra år sedan, t ex i förebilden till Farmor Ankas bil (där ett exemplar fanns på Tekniska museet i Stockholm) och senare i plattformstruckarna från Svenska Elektrobilaktiebolaget, vilka ofta syntes bagagelastade framföras av en stående järnvägsanställd på åtskilliga svenska järnvägsstationer på det polleterade bagagets tid. Tyvärr lär de ha konkurrerats ut av blybatterier i de flesta tillämpningar p g a sitt högre pris, även om livslängden skulle vara betydligt längre för Nife.

Ursprungligen var elektroderna alltså av nickel och järn (därav namnet nife), där järnet senare ersattes av det idag ökända kadmiumet. Kaliluten skadas av koldioxiden i luften, som då kan bilda kaliumkarbonat, vilket den svampartade "oxiden" på nifebatterier, t ex för handsignallyktor, består av. Detta är dock vattenlösligt och kan utanpå enkelt tvättas av med varmvatten och diskborste, varvid man alltså samtidigt blir ren om händerna. Själva luten kan också regenereras genom kokning tillsammans med tillsatser enligt ett recept från Nife. Den skadas alltså inte heller av långvarig djupurladdning p s s som syran i ett vanligt blybatteri, men man får hålla reda på laddningstillståndet på annat sätt, t ex genom att mäta den tillförda laddningen i amperetimmar (Ah), alltså genom att multiplicera laddningsströmmen med tiden, vilket det förr fanns speciella mätare för. Man skulle då ladda in kanske 50% fler Ah än man skulle ta ut p g a batteriets verkningsgrad, där jag har för mig att blybatteriet är något effektivare och säkert också lättare i förhållande till sin kapacitet, dvs mätt i kg/Ah eller kanske hellre kg/Wh, där nife bara har cellspänning ca 1,2V mot blybbatteriets ca 2,2V.

Den stora anledningen till den allmänna avvecklingen av ackumulatorfordon var säkert förbränningsmotorns framsteg där man säkert betydligt billigare och kompaktare kunde få motsvarande prestanda. Uttrycket "miljö" fanns ju inte i den betydelsen på den tiden varför avgaser och buller var sånt man fick stå ut med. Mindre volym och vikt innebar dessutom lägre pris. Jag har för mig att jag gjorde en jämförelse när det gällde energiinnehållet i nifebatteriet i Klippan-loket, där det som kan finnas i ett batteri som säker väger något ton (ett par dussin lådor med 12V i varje) skulle kunna motsvaras av ca 8 liter bensin eller något sånt.
/CEO som inte kunde låta bli att bre ut sig men gärna tar emot synpunkter