Men, de omfattande moderniseringarna som skedde under 40- och 50-talen med nya fönster, förenklade snickerier, ny panel och ny färgsättning måste varit centralt beslutade. Stationshusen som de såg ut gav helt enkelt ett omodernt intryck som inte alls passade i det moderna och funkisinspirerade Sverige. Alltså skulle de moderniseras för att inte järnvägen skulle förknippas med "det gamla".

Ja, kanske. Trots allt tror jag snarare att det var regionalt beslutade initiativ, och knappt det. Behovet fanns nog, som du säger, och man ville anpassa sina byggnader till den nya tiden. Men det skedde nog snarare som en trend i samhället, och med hjälp av lokala byggmästare som gjorde som de brukade, oavsett det var ett stationshus eller bostadshus på landsbygd eller stad.

Alltså fortfarande stort utrymme för känsla/godtycke/engagemang/brist på dito hos järnvägens beställarrepresentant (se mitt föregående inlägg)!

vidhåller n´Bobo :-)