Jag är inte säker att jag är enig i att resonamanget "stadsbiblioteket gallrar, så därför kan vi också göra det" - min formulering/tolkning.

Hade jag varit SJK-medlem, hade jag kraftigt protesterat, på den bakgrund att en samling av denna typ inte kan jämföras med att stadsbibliotek - som t.ex. kasserar amerikanska deckare från 60-talet och föråldrad facklitteratur (dessvärre oftast baserat på tryckår, snarare än faktainnehållet).

De nationella forskningsbiblioteken skall däremot bevara materialet för all framtid, och det är nära den tolkningen man kommer med denna typ av samlingar.

Nu är jag dock realist: en enskild förening kan snabbt få problem med att man inte har andra finansieringsmöjligheter än medlemsavgifter eller donationer. Jag känner allt för väl igen problematiken från min roll som syrelseledamot i en annan typ av förening med växande arkivbehov (och 'min' förenings problem är bara 'parkerat' för kanske 10-20 år just nu). Scanning är en möjlighet för pappersmaterial, men det ville nog vara ett allvarligt misstag att tro att scanning gör materialet tillgängligt för all framtid - data- och lagringsformat ändras med tiden, och kommer sannolikt att ställa krav på konverteringar och/eller ny-kopiering. Möjligen kan mikrofilm fortsatt vara gångbar för långtidslagring, men det är nog det enda jag i nuläget skulle våga lita på som 'långtidshållbart'/relativt underhållsfritt.

Problemet med att lagra digitalt är att bevaka behov av omformatering. Däremot har jag svårt att tro att ett tillgängligt format plötsligt skulle bli oläsligt, snarare tar det förmodligen några år från det att man vet att det kommer att utgå tills det faktiskt blir oläsligt, utom för den som har en gammal dator.