Jag har en dröm... (Arkiv/forskning/litteratur)
Jag skulle nog renntav säga att det kan ta årtionden innan ett format är svårtolkat, vid ett genetationsskifte så brukar det gamla vara läsbart av det nya. Och kniper det så finns det ju garanterat någonstans där man kan tolka det gamla och en datafil kan ju skickas vart somhelst i världen. En av mina datorer har t.ex fortfarande diskettläsare, även Dvd är väl lite på utgående men för bägge kan ju sägas att det går att köpa separata läsare för bägge som sedan ansluts t.ex via USB.
Den uppenbara risken är dock om man låser in filerna någonstans och "glömmer" dem i tron att de kommer att vara tillgängliga även om det gått 100 år. Det kräver en liten minimal insats att kontinuerligt hålla dem tillgängliga.
Javisst, man behöver bara evigt liv och ett evigt filformat!
Nej, tanken är att både filformat och övervakare ska kunna skifta över tid. För övrigt har ju inte ens papper i sig "evigt liv", det måste förvaras i något utrymme och detta kan behöva förnyas över tid.