Dum fråga kanske men varför togs inte Flemingsberg med ändå? Antogs det väcka sovande björnar och ont blod?

Det var nog inte så många inom SL vid den här tiden som trodde att någon station vid Flemingsberg skulle bli verklighet. Under hela 1970-talet hade sonderingar mellan SJ och SL gjorts utan att leda till något. I slutet av 1982 presenterade SJ sin spårkapacitetsutredning med utbyggnad till fyra spår till Flemingsberg och Ulriksdal. Ännu sades inget om att Flemingsberg kunde bli en vändstation. Men nu hade bollen satts i rullning…

Sedan förhandlingarna lett fram ”Strängavtalet” i september 1983 blev det lite mer fart. Med 4-spåren följde vändspår i Flemingsberg och Ulriksdal och fler insatståg kunde köras och 17 X10-enheter skulle beställas (3150-3166). På de båda enheterna 3148-3149 som beställts i april 1984 kom både Ulriksdal och Flemingsberg på rullarna. I maj 1985 beställdes X10 3150-3166 och där togs också Bålsta med som destination då det pågick ett visst lobbyarbete från något håll om att förlänga några enstaka insatståg från Kallhäll till Bålsta (men det skulle dröja många år innan Bålsta kom med i trafikprogrammet…). X10 3150-3166 fick också större skyltlådor.