Ursäkta att jag svarar på två personers påståenden i samma inlägg nu men jag tycker att det blir mest begripligt så!

Man får för spårvagnar skilja mellan det som numera kallas "farobromsning", att föraren stannar på kortast möjliga sträcka, och "nödbromsning", en säkert fungerande bromsning utlöst av någon annan eller av föraren p.g.a. något problem.

Mja, det är inte alla städer som tillämpar den terminologin och det är inte ens konsekvent mellan olika nylevererade vagntyper. Det viktiga får nog anses vara att man är tydlig med vilken sorts nödbroms man menar, t ex förarnödbroms, passagerarnödbroms och felsäker broms/nödstopp.

Stockholm:

Det föreskrivna förfarandet i det första fallet var så kraftig elbromsning som möjligt, sandning och skenbroms om sådan fanns. Detta var alltså manövrer av föraren. Sandning och skenbroms manövrerades på de vagnar som hade skenbroms med en pedal som vid nedtrampning till hälften gav sandning och i botten skenbroms och sandning.

Fanns nog också de som hade en pedal med tre lägen (skenbroms i två steg)?

A1, A3, A4, A5, A11, A12 hade endast elbroms och rattmanövrerad handbroms och separat manövrerad sandning. Inga skenbromsar och inga nödbromsanordningar.

Fanns det inte något slags nödbroms på vissa A12(?) som skulle gå enmans med en solenoid som drog mekaniska bromsen?

Finns! Tre vagnar med sådan broms är bevarade. Det är egentligen fyra solenoider (två för bromsen och två för sandningen) plus frånslag av maximalströmbrytare, alltsammans matat från kontaktledningen.

Såvitt jag vet hade denna nödbromsanordning ingenting med enmansdrift att göra utan den inrättades för trafikering på någon av förortsbanorna (kanske Örbybanan, eller om det var när nya skanstullsbron började trafikeras). Även släpvagnarna fick bromssolenoider med en särskild kopplingskabel till.

I A23, A24, B23 och B24 kunde nödbromsning utlösas med nödbromshandtag eller att föraren förde luftbromshandtaget till läge N. Strömmen till motorerna bröts, full tryckluftsbroms samt skenbroms och sandning.

I A25, A26, A27 och B25 kunde nödbromsning utlösas med nödbromshandtag i förarhytten och vid konduktörsplatsen. Huvudströmbrytaren slogs i från, full tryckluftsbroms och skenbroms.

Även sandning, åtminstone på A27 dock endast baktill då dessa hade mekanisk sandning fram, kanske var det så på A25-A26 också.

I A29 och B29 kunde nödbromsning utlösas med nödbromshandtag, fyra i A29 och tre i B29 (troligen ett i förarhytten, ett på plattformen och ett i varje kupé). Huvudströmbrytaren slogs i från, full tryckluftsbroms och sandning. Vagnarna hade inte skenbroms.

Men fick det: http://samlingar.sparvagsmuseet.se/Visa?id=152816

Göteborg:

M21/M31, M25, M28 och M29:

Farobromsning erhålls om körspaken förs förbi fullbromsläget resp. bromspedalen trampas i botten. Full elektrisk och mekanisk broms, skenbroms, sandning och ringning fås.

Nödbromsning utlöses med nödbromshandtag eller om klarsignalkretsen bryts. Strömmen till motorerna bryts och full mekanisk broms ansätts.

Är det inte så på pedalvagnarna att nödbroms utlöses även av att fartpedalen trampas helt i botten ("panikbroms").

Jo men inte "samma" nödbroms.