Hade man byggt 160 C5 och 8 C6 så hade man säkert sett till att få C5 att fungera, och så skulle de där C6 ha hållits i trafik hjälpligt under årens gång, tills nån chef tröttnade på dem.

(Ungefär så verkar det ju också ha varit med de 8 C7, ett lite halvudda tågsätt som också skyfflades runt lite och stod avställda i perioder tills man behövde dem igen…)

C7:orna var ju ett experiment för att få en modern motorstyrning med tyristorer. Asea hade ett lite h-e att få till det hela och hålla viktkraven. Det slutade med exakt 30 ton, vilket var gränsen.
Min far jobbade med C7-projektet på Asea och jag har efteråt fått höra om hur man kunnat göra bättre lösningar om man bara kunnat släppa viktgränsen en bit, men SS/SL var väldigt bestämda på den punkten...

(ursäkta sidospåret)

30 ton - lika mycket som en C2 - låter väldigt mycket. SLM85 anger 25,0 ton.