Om jag minns rätt, så när jag arbetade på SJ trafiksäkerhet 93-97 så fanns det särskilda regler om vägvakt på Staffanstorpsbanan, då de gamla reglerna om underrättelse till vägvakt då hade utgått ur säo (eller möjligen utgick vid 94 års stor ändring).

Där fanns väl några vägkorsningar som bevakades från en vägvaktskur i utkanten av Malmö. Per Forsström hade en numera dessvärre borttagen webbsida om detta

Det fanns också ganska sent något vägskydd strax utanför en station som normalt sköttes av tkl, men av vägvakt från stationen då den var obevakad, minns någon var? Gissar på fd HNJ.

Reftele hade detta arrangemang tidvis; stationen var då obevakad och den tjänstgörande järnvägsmannen fungerade som vägvakt för de vägkorsningar som finns/fanns i samhället. SJ sparade väl därigenom in lite på att inte behöva betala tågklarerartillägg. Fram till 1960-talet var det ganska vanligt att stationer tidvis var obevakade, men bemannade med vägvakt. På 1920-talet, när man på allvar började med obevakad körning, ansågs det dock ofta obehövligt med vägbevakning nattetid, så bommarna lämnades i upphissat läge och försågs med skyltar "bommen ur bruk" + att bomsignalskärmen togs ner så att lokförarna inte skulle störas av röd signalbild. Ofta fanns bestämmelser om att tågen skulle sakta in och ge signal när de närmade sig en sådan tillfälligt obevakad övergång. Och innan nyordningen infördes var normal praxis att en varning lästes upp av prästen i samband med högmässan. Den som valde att använda söndagsförmiddagen till annat än kyrkobesök fick ta risken att missa viktig information!