E 976, tillverkat av Frichs år 1942, på Fredericias station.

Forts. följer.

Björn M.

Fredricia lokstation var alltid ett tacksamt besöksmål i slutet på 60-talet, nu finns där väl endast ett uppställt E-lok i Fredricia.
Eftersom sista fotot är på E 976 frågar jag vad föranledde Danskarna att utrusta vissa av deras i Danmark tillverkade E-lok med dubbelskorsten.
L-O H

I en annan tråd om E-lok i Köpenhamn 1966 finns denna intressanta länk, som självklart rekommenderas:
De svensk- og danskbyggede eksprestogslokomotiver hos DSB 1937-1970.
Där står en massa om DSB:s E-maskiner, både de från SJ inköpta F-loken och de av Frichs nytillverkade loken på 40-talet. Har inte kollat alla detaljer där än, men sannolikt förklaras skorstensvariationen där också.
Det står också var kvarvarande E-lok finns samt var och när övriga skrotades.
/CEO

I den intressanta länken om E-loken står det att de 1937 från SJ inköpta F-loken givetvis "fördanskades" på olika sätt. Bl a ändrades då deras lyktarrangemang. De hade hos SJ tydligen i allmänhet framtill bara två acetylengasdrivna "buffertlyktor" av den vanliga typen AGA "Standard". Som DSB Litra E fick de då bara behålla en av dessa, då placerad i mitten istället. Möjligen då kompletterad av en fotogendriven topplykta. Det står då att senare ändrades de danska signalföreskrifterna så att den nedre lyktan istället placerades till höger p s s som på E 976-bilden ("E II nr. 987, første lokomotiv i 3. levering fra Frichs, blev afleveret med forsinkelse i 1947... Bemærk at maskinen kun er udstyret med en elektrisk lanterne nederst midt på pufferplanken. Denne placering var den korrekte indtil ændring af Signalreglementet i begyndelsen af 1950´erne, hvor nederste lanterne blev flyttet til højre side set i køreretningen." ), där också de elektriska lyktorna, strömförsörjda av en AEG-turbogenerator, syns. Bilder finns också som visar en kombination av fotogenlykta och elektrisk "lanterna", jfr: "E II maskinen har trods fuld elektrisk belysning dog en olielanterne øverst. Men den blev jo også kun anvendt for kendingssignal om natten ved sær- og arbejdstog." Detta tycker jag låter lite "engelskt", där tidigare arrangemang på lokfronten av vita signalskivor, eller vid mörker lyktor, utvisade tågtypen. Belysning av spåret ansågs där tidigare obehövlig, det skulle inte finnas något att se där (förutom de belysta signalerna) och dessutom skulle ju förarens mörkerseende riskeras.

Min fundering är då hur mycket dessa elektriska lyktor lyste upp spåret? För mig verkar de med sina förmodligen vitemaljerade reflektorer närmast som något slags "varselljus", dvs för att synas, men inte direkt för att lysa upp spåret. (Liknande emaljerade elektriska lyktor har jag för mig har visats på någon bild av svenska H3s på BJ, men då i kombination med en stor toppstrålkastare som borde ha kunnat lysa ordentligt framåt om generatorn fungerade som tänkt, enligt 1949 års "Ånglokslära" skulle ju en toppstrålkastare, åtminstone vid SJ då, ha en 250W glödlampa.) Lysa framåt kunde dock AGA-lyktor göra om deras glödkroppar och spegelreflektorer var i gott skick och de var rätt inställda, så därför tycker jag det verkar som att ta ett steg tillbaka i utvecklingen att ersätta dem med emaljerade lyktor, om än elektriska.

Det vore intressant om någon av våra danska skribenter har möjlighet att förklara det danska resonemanget med lyktorna!
/funderade också CEO