Tack för den historien Palle!

Men tidigare, när landet faktiskt var fattigare än nu, fick somliga järnvägar vara sparsamma. Ett exempel var Lidingöbanorna. Särskilt ska Norra Lidingöbanan behövt vara sparsamma eftersom de måste lämna sina vagnar till Södra banan för målning, och emellanåt bara kostade på målning av partierna som varit rostiga. Jag hittade ingen jättetydlig bild, men tittar man ordentligt på [link=https://stockholmskallan.stockholm.se/post/8785]den här bilden[/link] så ser man att det nymålade är blankt och resten av vagnen är matt. Nedre delen av vagnkorgen var ju närmast gatan och mest utsatt för vägsalt och smuts. Både nederkanten och fronten var utsatt för bucklor och skrapmärken.

Nu syns det inte så tydligt eftersom den bruna färgen har hållit nyansen bra och bara blivit mattare. Den gula rälsbussen färgen däremot bleknade ju snabbt och blev snarast cremevit som på Stigs bild. Men visst förekom det delvis ommålade rälsbussar även innan de sjöng på sista versen.

Kanske kan någon leta fram fler exempel på fläckiga fordon?