Tack för den historien Palle!

Men tidigare, när landet faktiskt var fattigare än nu, fick somliga järnvägar vara sparsamma. Ett exempel var Lidingöbanorna. Särskilt ska Norra Lidingöbanan behövt vara sparsamma eftersom de måste lämna sina vagnar till Södra banan för målning, och emellanåt bara kostade på målning av partierna som varit rostiga. Jag hittade ingen jättetydlig bild, men tittar man ordentligt på [link=https://stockholmskallan.stockholm.se/post/8785]den här bilden[/link] så ser man att det nymålade är blankt och resten av vagnen är matt. Nedre delen av vagnkorgen var ju närmast gatan och mest utsatt för vägsalt och smuts. Både nederkanten och fronten var utsatt för bucklor och skrapmärken.

Mja, den där bilden är ju tagen tidigast 1975, flera år efter bolagens sammanslagning och norra banans nedläggning. Att man vid bättringsmålning bara målade den del som behövde målas var väl på intet sätt unikt för "sparsamma" järnvägar, sen syntes det väl förstås extra bra på bruna vagnar.