Syftet med betongstolpar!? (Elektrifiering/elektrisk drift)
SJ:s hundraårsbok har en del att säga om saken.
Den springande punkten var inte brist på järnmalm utan brist på kol för att tillverka stålet. Det var ett viktigt skäl till att man prövade betongstolpar.
Dock anger 100-årsboken att när man räknade på saken, var kolåtgången nästan lika stor för betongstolparna - det går ju som bekant åt kol för att tillverka cement...
Skälet till att man inte fortsatte med betongstolpar var om jag förstått saken rätt den besvärligare hanteringen.
De är visserligen underhållsfria så länge som betongen är intakt och skyddar armeringsjärnen (när dessa rostat av går det nästan att knäcka stolpen med ett karateslag :-P ). Om något - miss i gjutningen eller ett slag (t ex påkörning) - spräcker betongen är stolpen i princip räddningslöst förlorad, även om den kanske kan få stå kvar ett par år före byte.
Betongstolpar kan inte återanvändas som stålstolpar kan (det går inte att skära av en stolpe och svetsa ihop den med en annan stolpstump.eller använda den som en kort stolpe). Utan när en stolpe kasseras, måste hela stolpen kasseras.
Om den är tyngre än en stålstolpe vet jag faktiskt inte, men den är avgjort ömtåligare (eftersom betongen inte får spräckas) och kräver alltså större omsorg vid transport och resning.
Ovanstående är nog hela förklaringen till att betongstolpar slutade tillverkas efter ransoneringens upphörande, men varför de började tillverkas före kriget (då det väl inte var stålbrist) vet jag inte. Möjligen lägre tillverkningskostnad parat med underhållsfriheten. Eller att svetstekniken inte var tillräckligt praktisk före kriget - de äldsta stålstolparna nitades ju bevars. När slog t ex svetsade vagnar igenom. Det var någon gång vid den här tiden.
SI
![[*]](themes/default/images/complete_thread.png "Öppna hela tråden"){kind=small}