- - -
Svarta och vita klot förekom alltså vid (åtminstone vissa) EJ år 1936, då de flesta EJ övergick från 1921 års tjänstgöringsreglemente för EJ till att tillämpa en något modifierad 1934 års SJ-säo. En gissning från min sida är att den svarta och vita målningen inte var ett EJ-påfund utan att den fanns tidigare även vid SJ. Det var (förstås) vanligt att EJ tog efter vad som gällde vid SJ, ofta med en viss fördröjning.

En fundering: kan det möjligen röra sig om tyskt inflytande? T ex fanns det väl en viss tysk influens i BJ:s signalteknik (t ex semaforernas utseende).

Det är mycket möjligt och dessutom troligt med tyskt inflytande. Det var ju stort ända fram till 1920-talet, inte minst beträffande driftfrågor och signalteknik. Några exempel på andra tyskinfluenser, eller snarare preussiska influenser:

• Den flervingade semaforen som infartssignal, och därmed signalbild ’en vinge’ till tågväg i rakspår och ’två vingar’ eller ’tre vingar’ till tågväg i kurvspår. De därav följande signalbilderna ’en grön’, ’två gröna’ och ’tre gröna’ i huvudljussignal. (Fast Tyskland ändrade ’två gröna’ och ’tre gröna’ till ’grön över gul’ på 1940-talet. Och i Sverige har den/de gällande semaforving|en/-arna alltid pekat åt vänster från masten, medan det i Tyskland alltid har varit den/de ving|e/-ar som pekar åt höger.)

• Skivförsignalen med sin gröna skiva för ”varsamhet” och fälld skiva för ”allt väl”. De därav följande nattsignalbilderna och ljusförsignalbilderna med grönt för ”varsamhet”/”vänta stopp” och vitt för ”klart”/”vänta kör”. (Fast Tyskland ändrade på 1910-talet till brandgul skiva med nattsignalbilderna – och senare signalbilder från ljusförsignal – ’dubbel gul snett höger’ resp. ’dubbel grön snett höger’. Och i Sverige nöjde man sig med att förse försignalerna med blinkande sken och ansåg att ’grön blink’ skilde sig tydligt nog från ’en grön’ fast.)

• Spårspärrsignalen, med sin vågräta balk på vit cirkel omgiven av svart kvadrat för ”stopp” och ’vit rektangel’ för ”rörelse tillåten”. (Fast Tyskland ändrade senare ”rörelse tillåten” till ’lutande balk’, medan Sverige lät ’lutande balk’ vara ”stopp” för det spår som balken lutar mot.)

• Växellyktornas konstruktion, och delvis deras utseende. (Fast i Tyskland har det alltid varit ’pil snett uppåt’ som har visat ”motväxel, kurvläge”, medan Sverige av någon anledning från början införde ’pil snett nedåt’ för samma besked. Och den i Sverige från början använda ’triangel’ med spets uppåt för ”medväxel, rakläge”, den har aldrig använts i Tyskland, där man alltid har visat ’rektangel’ både för ”motväxel, rakläge” och ”medväxel, rakläge”.