Det korta slipersavståndet 53 cm förefaller underligt litet. Om det verkligen är sant (ska det inte vara 63?) ger det onekligen en mycket god bärförmåga hos spåret, givet att man också rimligt lätt kan justera dess höjd- och sidoläge.
SJ införde 50 cm slipersavstånd på 50 kg räler på Malmbanan för att medge 25 t axellast för den stora malmtrafiken.
Skillnaden mellan BJ 43- och 45-kg-räler är ganska liten vad det gäller tröghetsmomentet, så man kan nog tänka sig ungefär samma påkänningar från tågen på båda rälstyperna. Detsamma gäller SJ-modellerna SJ 41 och SJ 43. Jag har inte någon uppgift tillgänglig om tröghetsmomenten för BV 50 och UIC 60 som används idag, men de är påtagligt större.
Tröghetsmomentet är en parameter för att beräkna de största tryck-/dragpåkänningarna som uppstår i rälen vid en given belastning. En räl med stort tröghetsmoment böjer under en punktlast inte ner lika mycket som en klenare, och därmed blir inte påkänningarna lika stora, om slipersavståndet är detsamma.
En annan fråga är den maximala spänning som kan tillåtas i rälerna. Idag är den såvitt jag minns 900 kPa (tidigare 90 km/mm2), i en del fall 1100. Tidigare var 700 vanligt. En sådan räl skadas självfallet lättare av stora laster (bryts eller får krosskador).
Slipersavståndet är också av betydelse för vilka spänningar som uppstår i rälerna under en given last.
Att dimensionera spåret går ut på att utforma det dels för att det med avsedda säkerhetsmarginaler ska hålla för belastningen utan att skadas, dels för att påkänningarna i ballasten ska bli måttliga, vilket ger ett lagom litet spårriktningsarbete.
Sven B