Jag kan visst säga att om det varit GJ X3 så hade den nog stått i Vagnhall 2 i Dalhem just nu. Visst är det så. GHJ:s resurser att ta hand om VB-fordon är begränsade även om det svider lite... (Här uttalar JAG mig som privatperson). Men om man då ska titta på SvJvm:s roll i sammanhanget så borde man väl vara den som skyddar omlistliga fordon utan naturlig hemvist? Den som täcker eventuella luckor i vårt Museisverige. VB X3 i Vadstena var inte alls fel med tanke på att det ju rör sig om två TÖJ-linjer och med tanke på MÖJ:s alla motorvagnar. Men nu var ju projektet för stort för de resurser som fanns och det gäller nog de flesta föreningar. Men min tes i sammanhanget bevarade fordon blir allt mer; måste man äga alla sina fordon? Kan ett objekt tas omhand av en förening just för det fordonet som arbetar hårt med att finansiera renoveringen av fordonet i fråga och sedan deponerar det till lämplig förening? Typ "VB X3:s vänner"? Eller att en förening tar hand om ett visst fordon som anses vara av stor vikt och att flera aktörer gör en gemensam aktion av något slag? Jag spånar bara men "trilla-mellan-stolarna-problemet" är reellt och jag anser att problem bör identifieras och lösas. Idéer någon?

Ungefär den principen som ofta tillämpas i Storbritannien. Fungerar bra - men löser inte resursproblemet (det finns ju bara så många entusiaster i landet).

SkLJ är öppen för diskutioner ang VB X3,och dess fortsatta existens.

SkLJ CMa Björn J