Det har sagts att C5-tåget blev kallat "spöktåg" pga den avvikande färgen och att skjutdörrarna hade en annan konstruktion än den tidigare använda. Exakt hur detta skulle ge ett spöklikt intryck vet jag inte. Däremot var C5 nästan spöklikt tysta när tåget stod stilla. Man var som resenär van vid oljud från ventilation, omformare och kompressor, och på C5 hade man uppenbarligen lyckats eliminera mycket av detta buller.

Däremot har jag ett minne av att de lät mer från motorerna/kuggväxlarna när de gick. Det var ett vinande som från rakskurna drev.
De var inte tasslagrade utan hade hålaxel.

Ja och alldeles speciellt när de bromsade med elbromsen.Dörrarna slamrade mer när de stängde men faktum är att det är mer som C6 idag, gamla tunnelvagnar hade nog tystare glidande dörrar.Kommer ihåg när jag såg C6 2651 första gången hur besviken jag blev på att det var så lite C5 över dem!

Kommer också ihåg när jag såg en C5 första gången motionera runt i Nyboda. Den slutsatsen jag drog då på håll var att det var en olackad C4, "kanske de lackade i Nyboda då" vet jag att jag tänkte. Det förekom sedan i flera års tid att man såg ensamma C5 i Nyboda, tog ju lång tid att leverera de åtta vagnarna. Kanske redan då skrönan kunde fötts om spöktåget som omålat for runt i Nyboda?

En lustig detalj i den intressanta konstruktionen är ju också luftfjädringen med sin separata utvändiga blå lampa som lyste när lyfthöjden låg fel i en vagn. Kommer ihåg tillfällen när man utrymt en vagn som hade blå lampan tänd p.g.a övervikt, kanske också hela tåget.

Kul att vagn 2901 finns kvar i Mannaminne, synd att den inte tas tillvara på ett mer konstruktivt sätt, men det gäller ju tyvärr hela den historiska tunnelvagnsbiten för Stockholm. Vi får hoppas att den inte tas om hand först när det blir försent som ju dessvärre inte är ovanligt i vår lilla kulturnisch.

Mr H (som med många andra var inblandad i 2901:s sista tid i Stockholm och minns mängden Autosol i vagnputsen inför avskedsresan i Stockholm).