Det har sagts att C5-tåget blev kallat "spöktåg" pga den avvikande färgen och att skjutdörrarna hade en annan konstruktion än den tidigare använda. Exakt hur detta skulle ge ett spöklikt intryck vet jag inte. Däremot var C5 nästan spöklikt tysta när tåget stod stilla. Man var som resenär van vid oljud från ventilation, omformare och kompressor, och på C5 hade man uppenbarligen lyckats eliminera mycket av detta buller.

Däremot har jag ett minne av att de lät mer från motorerna/kuggväxlarna när de gick. Det var ett vinande som från rakskurna drev.
De var inte tasslagrade utan hade hålaxel.

Inga tunnelvagnar har haft tasslager. Som man kan se på den här bilden av den första typen av tunnelvagnsboggi är motorerna fast upphängda i boggiramen.

Bild från Spårvägsmuseet under Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.

http://sparvagsmuseet.sl.se/databas/boggi-tunnelbanvagn-54449/

Tack Harald, för den bilden!

Här ser man mycket bättre det jag försökte förklara i en annan gren på tråden, om hur fjädringen i C2-boggin är uppbyggd. Jag får först korrigera mitt minne, det syns ju tydligt att de hade boggicentrum ("king pin")! Man ställer ner vagnkorgen på den den översta tvärgående balken med de stora "burkarna" - korgen står sedan stumt på denna balk. I "burkarna" finns sekundärfjädringen i form av stora spiralfjädrar. Primärfjädringen finns i alla fyra hörnen (under resp kulmutter), man kan ana en sprialfjäder mellan närmaste hjulet och strömavtagarbommens fäste.

När det gäller kraftöverföringen är motorn är stumt upphängd i H-balken och följer denna medan växellådan stumt upphängd på axeln och följer denna. Rörelserna i primärfjädringen mellan dessa tas upp i det vi kallade "motorkopplingen" som tyvärr är dold under de fem elkablar som ligger draperade mellan motorn och växellådan. Den syns lite bättre vid bortre axeln i form av två små "burkar" med fläns som är hopskruvade. Funktionen är lite som en kort kardanaxel men istället för kardanknutar i ändarna hade de "splines", d v s både motoraxeln och växellådsaxeln hade spår och omslöts av "burkarna" som utgjorde en "splineshylsa", d v s den hade motsvarande spår på insidan. För att ta upp parallellförskjutningar mellan axlarna var spåren lätt sfäriska och kopplingen var fylld med en sällsynt kletig och äcklig olja, som hade en tendens att vilja läcka ut ur motorkopplingen. Konsistensen var ungefär så att man skruvat i sär en motorkoppling och råkade ställa sig under den och den rann ner i håret, så kunde man gå upp ur verkstaden och in i omklädningsrummet innan "strålen" bröts....

Samma typ av motorkoppling fanns på C1-C4, C6-C16*.

* = Ja, Överkörmästaren jag vet att de inte finns motorkopplingar på C11.