Jag tycker det är märkligt att inte MRO eller JHRF hjälper sina medlemsföreningar.

Hur vet du att det inte är så!? :-|

När en förening har klarat av sin ansökan, kan denna ansökan användas som mall för andra föreningar.

Mjaaa… så enkelt är det inte. Det finns exempel på när banor och föreningar fått sina ansökningar beviljade enligt formuleringar/ svar som andra sedan kopierat och inte fått dessa godkända. Kan tyckas märkligt, men olika handläggare gör om inte olika så hävdar ändå att bakomliggande förutsättningar är olika. Detta kan alltså tyckas märkligt, inte minst för just ”utfärdsföreningar” som i mångt och mycket kör med likadana fordon på samma banor.

Grejen är att tillståndet alltid utgår från den verksamhet (omfattning, innehåll osv) som den sökande bedriver, det är vad man beskriver att man ska göra som man får tillstånd för, det är inte ett tillstånd "varsågod och åk" som det kanske var för säg 20 år sedan.

Man definierar sin verksamhet kvantitativt och kvalitativt (hur mycket kör man, hur långt åker man, vilken typ av trafik är det, hur är man organiserad) och ju mer omfattande den verksamheten är, desto mer riskutsatt är den (ju mer man gör desto mer kan gå fel).

När man har klart för sig vad man tänker göra, måste man bedöma vilka risker just den verksamheten ger upphov till och man mäter det mot trafiksäkerhetspolicy och trafiksäkerhetsmål som man själv bestämt för att se hur man ska motverka dessa risker (med organisation och rutiner osv) och när man har lyckats motverka dem ner till en acceptabel risknivå (utifrån policy/mål och lagkrav m m),

Kommen så långt är varje verksamhet unik och behöver unika metoder för sin förvaltning och drift. De operativa reglerna om fordon eller trafik är det lilla att jobba med, organisationsbiten är den stora och om jag besiktigar mina fordon likadant som Lök-Göran på banan Kaffebygd-Språngsätra gör så härmas jag bara utan att ha tänkt efter om det passar för de risker som just min verksamhet dras med. Det är en organisatorisk bit.

Klipp och klistra är därför en fullständig omöjlighet eftersom varje verksamhet är unik efter att ha bedömt riskutsattheten i varje enskild verksamhet. Alla måste uppfinna hjulet på egen hand, annars sitter inte säkerhetsstyrningssystemet ihop med verkligheten. Det är den kompetensen att bygga system som fordras idag för att upprätta och förvalta ett tillstånd. Och då har vi implementeringen kvar, att få organisationen att förstå och dessutom acceptera de villkoren.