Flera svenska museijärnvägar har idag haft förmåga att kombinera sin positiva utveckling utan att göra avkall på sin järnvägshistoria. Här är GHJ, JTJ och ULJ numera goda exempel. Man har varit duktiga på att bevara/revidera gamla vagnskorgar på ett korrekt sätt, renovera byggnader historiskt rätt, bevara/utveckla en gammal järnvägsmiljö o.s.v.

Jag tycker dock det finns en risk att vissa museijärnvägarna går mot att ta genvägar. Man glömmer/har ingen kunskap bort/om sin viktiga järnvägshistoria. Kunskapen om järnvägshistoria inom föreningen kanske försvinner, gamla medlemmar med kunskap försvinner, nya medlemmar utan kunskap tar över. Det blir inte viktigt att bevara orenoverade gamla historiska jvg-fordon.... De är mest i vägen, tar plats o.s.v. Ibland går det så illa att man kanske skrotar unika fordon, eller andra historiskt viktiga järnvägsrelaterade prylar i ren okunskap eller andra orsaker.

Hur ökar man medvetenheten i framtiden kring viktiga historiska fordon och föremål bland svenska museijärnvägar?

Mvh Per-Åke Lampemo