Detta är fastslaget i Riga-dokumentet om hur dokumentation och renovering av fordon skall utföras.
Sedan att tillämpningen av detta inte följs är varje förenings ansvar. Finns inte den viljan så visst, måla alla vagnarna i någon snygg färg och numrera från 1-999 med sin föreningssignatur. Enhetligt och fint så det förslår. Men kalla det inte musealt.

Fordon är utskrotat en mass. De kvarvarande kan endast ses som individer. Med tur och skicklighet kan de kombineras till ett riktigt musealt tågsätt. Med smidighet kan fordon lånas/hyras mellan föreningar eller fordon bytas så att rätt pryl till slut rullar på rätt bana i rätt sammanhang.

Om föreningens medlemmar är överens om detta så står en god framtid framför föreningen. Allmogen uppskattar originalfordon på originalbana och är i ökande. Men som i en annan tråd här så är verkligheten lite bistrare. Vissa medlemmar kan inte lämna sina älsklingar då dessa fordon var/är anledningen att de är med. De kanske till och med var med och räddade fordonet för många år sedan och renoverat det. Detat måste respekteras i och med att vi är föreningar och inte företag. Sedan av rent teknisk anledning kan originalfordon vara olämpliga. och det "felande" loket är en bättre lösning. Helheten får avgöra.