Du är välkommen att besöka Tule stn på Gotland. Den ägs och drivs av en stiftelse. Dess ordförande heter Peter Doolk. Tule stationsmiljö med bangård kommer inom några år att vara 99 procent som den en gång sett ut. Idag är vi nästan där. Stationen förändrades mycket lite under sin tid och efter.
http://www.gotlandstaget.se/tule.htm

Tycker hela Gotlandstågets satsningar är fantastiska men nu snackar vi museal verksamhet och då kan man fråga sig om det handlar om att återställa saker till 99% av vad det en gång varit?

Tror väl att man knappast kan komma närmare än man gjort men problematiken kring museialitet/användbarhet är spännande och komplex.

Framgår det med tydlighet att Tule station är en rekonstruktion?
Är nytillskott i miljön tydligt markerade att man förstår att de tillkommit?
Har man bevarat originaldelar vid renoveringen för att de senare ska kunna återinsättas?
Har man använt originalmateriel och arbetsmetoder vid reparation och rekonstruktion?

Vi vill alla väl men att vara museal och vara Rigamanifestet bokstavstrogen är en omöjlighet om man hårddrar det hela. Det ska vara en målsättning och riktlinje.

ES

Som alltid handlar det om avvägningar. Vissa saker går inte att återställa till originalskick och några 99% lär vi inte kunna uppnå. Ledstjärnan är att återskapa i mesta möjliga mån och det som inte går att rekonstuera eller som vi helt enkelt inte vet hur det såg ut får man hitta lösningar på som passar in i miljön. Men det har gått att trolla fram originaldelar såsom de gamla dörrarna till den återuppbyggda jordkällaren, postfacken och skrivbordet från expeditionen som funnits kvar. Annat har fått nytillverkas enligt foton då inga ritningar funnits, exempelvis jordkällaren. Slutligen finns saker som vi valt att inte röra såsom tegeltaket på stationshuset eftersom detta lades i samband med att huset reveterades. Man KAN om man vill hävda att huset KAN har sett ut så under en kort period 1944 men... Å andra sidan kan detta vara fel. Kvar att återskapa finns en fruktträdgård (som inte går att återskapa i sin helhet), en trappa från lastkajen ned till bangården och huvudsignal. Här finns det behov av vissa kompromisser. Fundamentalism som leder till att man står med orimliga kostnader eller en anhalt som är oanvändbar i museitrafiken är vi inte betjänta av, däremot gäller att med respekt för det förflutna och största möjliga forskning och varsamhet återskapa vad som varit. Bangården har återuppbyggts i sin gamla form och vi har även använt klen räls av estetiska skäl.

Vad Tule dock är ett exempel på är att det går att komma ned på en viss detaljnivå och faktiskt återskapa en hel del av den gamla miljön. Det visar dock också att man lätt hamnar i samma läge som den råseriöse modellbanebyggaren; ska man visa 1905, eller 1944 på hösten, eller 1953? Om 1944, när togs fönstret i ladugården upp, eller fanns snickarboden 1905? Eller 1953? Oavsett vilket så måste man lägga till saker och ta bort andra. Det finns många saker som inte är 100% rätt eller 100% fel och ibland måste man gå till andra stationer på samma linje för att se bra lösningar. I Tules fall gäller att om man ska nå de omtalade 99% så måste man antingen riva en lastkaj och ta bort takteglet och en källare och slänga upp en T-semafor. Eller så accepterar man kajen, källaren och sätter upp en plåtstins och reveterar stationen. Inget av detta tycker jag är rimligt. Här måste man snarare hitta något som är bra åt alla håll och samtidigt ger en station som fungerar för GHJ:s tåg. Vissa avsteg får man väl ta men kan man hålla en nivå som sonen till banvakten, som vuxit upp i huset, kan acceptera så får det väl anses vara rimligt. Då har vi inte gått in på inredningsfrågorna i köket eller placeringen av vindstrappan. I mesta möjliga mån håller man sig till vad som finns, vad som är känt och vad som är möjligt. Övrigt kan man ta in från SlRJ:s övriga mindre stationer. Om det finns något som GHJ behöver i trafiken och som kanske inte hann placeras i Tule men som bevisligen fanns i Källunge eller någon annan SlRJ-anhalt så är det enligt min mening inte helt fel att visa detta i Tule. Kan man ändå hålla sig lokalt så funkar det för mig. Viktigt är dock att man då är så ärlig att man inte försöker lura i folk att de ser originalet, men detta gäller ju hela GHJ så där får man väl peka på det som är bevarat och berätta om vad som gjorts i arbetet att återskapa. Återigen, som jag sagt i andra inlägg; det är sk-tviktigt att berätta för besökarna vad de ser!

Men, som jag ser det blir Tule en mycket komplett miljö den dag när det hela är klart och stationen är redan idag ytterst sevärd!
Ante