... därtill grindar manövrerade av vägvakt vid en korsning (Timmele?)...

Det var Timmele banvaktsstuga, km 38.158, den vi talat om.

... Allra sista åren som det förekom trafik hade man i varje fall mellan Falköping och Ulricehamn elektrifierat fällbomsanläggningarna, dock utan spårledningar, så föraren måste stanna både före och efter plankorsningen för att med en nyckel aktivera fällning respektive lyftning av bommarna. På många andra banor hade man i liknande situationer lagt in korta spårledningar för automatisk påverkan av fällbommarna, kombinerat med hastighetsnedsättning till 10 km/h...

Denna förändring skedde 1971. Man sparade in kostnaderna för automatiken, vinsten vet jag dock inte. Så låg sth som 10 p g a korta spårledningar var mycket sällsynt. Utöver Nossebrobanan minns jag på rak arm bara Börringe-Smygehamn (Tre korsningar). Ett vanligt värde var 20, men även 30 och 40 kunde förekomma.

Bomställarna F-Uh manövrerades med "konduktörsnyckel". Någon hade satt den på en lång käpp,
för att t ex vid regnväder kunna stå torr i dörröppningen. Av något skäl kallades den för "Skara-pinne".

Kinnarp tror jag inte var elektrifierat i något skede.
Veven stod vid stationshuset och den andra efter övergången (söderut).