Signaltypen infördes 1951 i SJ:s trafikregler (Säo) under benämningen vägkorsningssignal. Under en tioårsperiod kom den att ersätta två äldre signalinrättningar:
* Bomsignalskärm med tillhörande bomsignallykta, vid helbomsanläggningar. En rund skärm, på båda sidor röd med gul kantrand, innebar ”stopp”. När bommarna fälldes vreds skärmen ett kvarts varv, så att stoppsignalbeskedet ”försvann”. En med skärmen förbunden lykta visade rött sken åt två motsatta håll och ofärgat sken i rät vinkel; lyktan vreds också ett kvarts varv tillsammans med skärmen när bommarna fälldes.
* Automatiskt fungerande kontrollsignallykta, vid ljus- och ljudsignalanläggningar. De fanns i olika utformning, men visade enligt Säo brandgult fast eller blinkande brandgult sken när vägtrafiken var stoppad. En släckt kontrollsignallykta innebar alltså i princip stoppsignal för tåget.

Vägkorsningssignalen visades ursprungligen inte med figur i Säo, men det finns ingen anledning att tro annat än den nuvarande konstruktionsprincipen användes från början, alltså en dubbelriktad ljussignal med en ljusöppning åt vardera hållet och där växling mellan signalbilderna ’rött’ och ’vitt’ sker med en färgväxlare.

I vissa fall blev huvudljussignaler som enbart hade använts för skydd av vägkorsningar konverterade till vägkorsningssignaler, genom att den gröna ljusöppningen byttes mot en vit. Dessa signaler behöll förstås sin ursprungliga konstruktion med visning av signalbesked bara i ena riktningen och placering före vägkorsningen.

I 1959 års trafikregler vid SJ (säo) fick signaltypen en ”kortbeteckning”, V-signal, som kom att användas parallellt med ’vägkorsningssignal’. Dessutom infördes å V-signalen en rund gul skylt med ett svart 'V', placerad på masten eller invid bakgrundsskärmen, för att tydligt markera V-signalens status som sådan. Från 1959 års säo användes uttrycket ’vitt sken’ i stället för ’ofärgat sken’.

Vägkorsningssignalen/V-signalen har från början normalt placerats på ena sidan av vägkorsningen, alltså bortom korsningen i järnvägens ena riktning (vilket ju också var fallet för bomsignalskärmen/bomsignallyktan). (På dubbelspårig sträcka placeras V-signalen omedelbart före korsningen för vänsterspåret och således omedelbart bortom korsningen för högerspåret.)

Man kan ju fundera över detta att man valde en signal som lyser i båda riktningar. Skälet skulle kunna vara så enkelt som att man halverar behovet av signallampor, men jag tror att man tänkt längre än så. Fördelen är nämligen också att om lampan slocknar kommer detta att kunna upptäckas av första passerande tåg och nästa tåg kan orderges om det. Vid skilda lampor skulle däremot bara tåg i ena riktningen kunna upptäcka den släckta lampan.

Det ska också tilläggas att den allra senaste principen är att det ska vara skilda lampor och varje lampa ska placeras så att den i färdriktningen står efter plankorsningen. I och med att det numera används LED-ljus kan man i princip utesluta risken för släckt lampa.