Stationerna hade dessutom ofta trevliga trädgårdar, ibland tom Järnvägspark, som sköttes av stationsföreståndaren, eller av hans fru som samtidigt kunde ha kaférörelse.

Jag erinrar om att SJ hade plantskolor och anställda med titulatur Trädgårdsmästare, vet inte hur det var på de större EJ, på de mindre var det väl i praktiken en stationskarl som gjorde jobbet.

Enligt rapporten »Järnvägens trädgårdskultur - att återskapa banvaktstugans trädgård« av Fredrik Fogelberg och Charlotte Lagerberg Fogelberg, lades SJs sista växtdepå i Hässleholm den 1 juli 1973. Några år innan dess hade växtdepåerna i Österås och Örebro fått stryka på foten.

Åtminstone under 1950- och 1960-talen reste anställda från växtdepåerna runt i landet och skötte anläggningarna, men det rörde nog mest nyplanteringar och mer omfattande åtgärder.