Jag citerar Tp:ns skötselanvisning:
Voiths växellåda L37 har 3 steg, nämligen en momentomvandlare (omvandlare med förutom pump- och turbinhjul en ledskenerad) och två hudrauliska kopplingar med endast pump- och turbinhjul.
Samtliga pumphjul sitta på en gemensam axel, primäraxeln, driven via en kuggväxel av motorn, medan turbinhjulen för omvandlaren (steg 1) och första kopplingen (steg 2) sitter på en hålaxel och turbinhjulet för andra kopplingen (steg 2) på en annan hålaxel. De båda sistnämnda axlarna äro båda lagrade på primäraxeln men stå i ingrepp med utgående axeln via kuggväxlar med olika utväxlingsförhållande. Samtliga kuggväxlar ligga alltid i ingrepp, men endast huset till det växelsteg som motsvarar lokets hastighet är fyllt med olja. Växlingen mellan de olika stegen sker genom att det ena huset tömmes och det andra fylles med olja. Tack vare att vridande momentet ökas successivt med oljepåfyllningen, vilken tar några sekunder, går växlingen relativt mjukt.

/Jörgen

jamenvafint:-) har jag lärt mig det åsså och en voiths växellåda har jag rivit i till en gammal tysk stridsvagnsbärgare.
den verkar vara nära nog identisk frånsett att den hade en backfunktion, jag antar att Tp,n har en riktningsomkastare efter huvudlådan:-|
(ja, vi fick liv i lådan som inte snurrat på 45 år:-) fast lukten från oljan kunde ha besparats:-P )

staffan g tackar från det omväxlande horndal :-| :-) ;-)