Ursprungliga spec.en för Tp från MaK (ca 1952), med översiktritningen, angav sth 80, ja - lustigt m h t dom låga sth för loktåg som tyska smalspår alltid tillämpade...

Obs dock att Tp hade högre stax än ngt annat fordon på 891!!

Jag kan tänka mej att dom dynamiska krafterna bedömdes lite annorlunda jämfört m motsvarande ånglok (enligt gamla normer, i varje fall). Jämfört med stora sidocylindrar, menar jag; ånglok med dessa hjul hade knappast fått mer än sth 60... Möjligen då på slutet av ång-eran, när panntrycken gått upp o maskinerierna blivit ngt lättare...

förstår jag rätt om jag säger att ångloken inte hade lika jämnt vridmoment som diesel-hydrauliska lok:-|
lika bra att lära sig när all expertis är samlad här på tråden :-)

förundrar sig staffan g från horndal

Präxcict!
Ångstötarna märks även vid drivhjulen.
Ett våtånglok brukar dimensioneras för 22-24% av adhesionsvikten som dragkraft.
Ett överhettarlok något högre (eftersom de sedan körs på mindre fyllnadsgrad i cylindrarna)
Trecylinderlok får lite jämnare dragkraft med sex ångstötar per varv.
Ett diesellok eller äldre ellok brukar väl klara runt 30%
Och moderna lok med elmotorer med elektronisk slirkontroll över 40%.

Dag B