Det knepiga var att det fanns en säkerhetsmässig kategorisering och en administrativ. Det fanns t.ex. platser som var stationer säkerhetsmässigt men håll- och lastplatser administrativt. Jag tror att Höllviken under en period administrativt var station men hållplats säkerhetsmässigt. Numera används ju begreppet station gentemot allmänheten om alla platser där resandeutbyte kan ske, oavsett platsens säkerhetsmässiga kategori. Station finns ju inte längre som säkerhetsmässig kategori.

Det du skriver är intressant och det förklarar kanske något jag har funderat på:

Om man tittar i en äldre utgåva av Sveriges Kommunikationer, finner man att stationernas namn i tidtabellerna är satta med olika stora typsnitt. Det finns ingen förklaring till vad de olika storleken på namnen betyder. Om man tar årgång 1950 och där ser vilka trafikplatser vars namn är tryckta med stor stil, kan man misstänka att det är de trafikplatser som säkerhetsmässigt inte är klassade som stationer.

Om man tittar i en senare utgåva av Sveriges kommunikationer, exempelvis från 1962, verkar kriterierna för liten respektive stor text ha ändrats. Där verkar det snarare vara så att stationer med stor stil är administrativt klassade som stationer.

Ett konkret exempel är Vretakloster på f.d. MÖJ som i 1950 års tidtabell har namnet satt i liten stil. I 1962 års tidtabell är namnet satt med stor stil. När banan lades ner 1963, hade Vretakloster inga sidospår, jag vet dock inte när de revs upp. Stationen var dock bemannad ända till slutet och var förenad post- och järnvägsstation.

När ändrade man betydelsen av "stationsnamn med liten text" i Kommunickan?