Myterna och skrönorna är många till Järnvägarnas Museiförening i Linköping. Christer Brimalm har dock visat sig sitta inne med korrekta fakta så därför ställer jag frågor till honom, men först en bakgrund.

JMFs ordförande Bengt E Unvér var aktiv i dåvarande Järnvägsmannaförbundet och en omtyckt löneförhandlare. Detta underlättade för honom bland lokala chefer och kollegor då han försökte bygga upp en samling smalspårsfordon som han med distriktschefen Wilhelm Schermans goda minne fick ställa upp i MÖJs f.d. lokstall Linköpping Norra (intill normalspårslokstallarna). Notera att ordet "Järnvägarnas" avsåg järnvägspersonalens museiförening och inte någon eller några järnvägsbanors.

) Vilka fordon hamnade i Linköpings-stallet till slut?
Elmotorvagnen Ankan och NÖJ 18 är självklara fordon som hamnade där i väntan på en museibana - men kom även S2p 3037 dit?

2) Kom NVHJ-loket med tunntender dit eller var den bara påtingad av JMF och stod kbvar i Småland?

3) Även ett lok från Gotland lär ha varit påtingat. Kom det någonsin till Linköpingsstallet?

4) Hur långt var det tänkt att den museibana Unvér hade visioner om och som skulle gå parallellt med stambanan från Linköpinbg Norra och en bit sydvästut?

När Scherman flyttades till Malmö från sin post i Norrköping (tillSkånska Järnvägars fromma) ville den nye distriktschefen inte ställa upp på Unvérs museivisioner.
Istället ställde Linköpings Kommun upp med mark i stadsdelen Ryd, men alla de sparade och/eller påtingade ångloken kunde inte sparas för detta blivande museum.

Intressant att få det utrett nu när JMF läggs ned.