Men det är just det…. Hade man ändå några planer på att kunna ha fordonen i drift, nån gång, nånstans iallafall? Därför bytte man bort (typ) 3144 mot 3069, trots att detta var ett Gotlandslok. Men bedömdes enklare att kunna ta i drift? Sen fick man ”korn” på 3160/ NÖJ 18. Då hade man ett östgötalok och ett lok som -lika enkelt/ enklare- kunde tas i drift. Och då gjorde man sig av med 3069 (och 3037) när ”kostymen” minskades. Och kanske planerna på rörlighet också?

Det blir omöjligt att dra några slutsatser om vad som rörde sig i Bengt Unvérs huvud och hans kollgor ang loken ca 1968 när depositionen återtogs av 3069. Den enda slutsats som går att dra (utifrån vad som framkommit) är att föreningen hade 3069 som deposition (och 3144 dessförinnan) men att depositionen återtogs.
3160 hade föreningen långt innan (oktober 1963) erhållit deposition på och enligt Unvér 1960 var det detta lok föreningen hade intresse av.

Det är inte klarlagt om orsaken till att depositionerna (lok 3069 och ett antal vagnar) drogs tillbaka. Det går naturligtvis att spekulera o tolka Bengt Unvérs planer såhär drygt 50 år i efterhand. Men ingenting har framkommit om det var en frivilligt återtagande med Unvérs samtycke (t.ex. anpassa kostymen inför mer permanent lösning) eller om han ställdes inför beslut och påtryckning genom andra aktörer. Vi har följande aktörer som kan ha sin del i beslutet.
Bengt Unvér som privat person / Föreningen / Linköpings kommun / SJ (byrådirektör Axhamre var part i återtagandet av depositionen enligt Brännlund) / Järnvägsmuseum (Alrenius) samt SJ Wilhelm Scherman som framstår som en person som i högsta grad var delaktig i föreningens framväxt innan han flyttade söderut.

Det är kanske dags att nöja sig med att det skedde men svårare att dra slutsats om orsaken. Såvida inte Anders Janson / Brännlund / Brimalm m.fl har något ytterligare att tillföra. Därutöver handlingar från föreningens eget arkiv.
Personligen är jag tacksam för vad Unvér och hans kollegor åstadkom i föreningens barndom och alla som bidragit att hålla föreningen igång fram tills nu. utan Bengt Unvér m.fl initiativ hade kvarvarande rullande material i Linköping sannolikt varit skrotade och vi hade inte haft ett fint (måvara stillastående) museum i Valla. Rullande materialen är skyddade genom Järnvägsmuseet och linköpings kommun. Hade inte kunnat bli en bättre lösning.

Kanske också är dags att acceptera många föreningars ledare (lång tid tillbaka) hade en ledarstil som inte skulle fungera idag. Det finns många exempel på föreningar som startade tack vare starka personligheter men som gärna agerade på egen hand och på sitt sätt. Men vi har samtidigt att tacka dessa ledare för att vi har fått järnvägshistoria och inte minst rullande material bevarat till eftervärlden.