När flervingade semaforer och förreglade växlar infördes runt 1900 fanns ingen teknik att hindra visning av "kör" till ett upptaget soår. Därför användes "vägsignalering", dvs en visst antal vingar/gröna sken betydde att tågväg var lagd till ett visst spår. Vilket spår och vilken signalbild varje tåg skulle ha framgick av tjänstetidtabellen. Avvikelse från denna måste orderges i förvägeller signaleras mellan lokförare och tågklarerare före infart.
Ren hastighetssignalering blev möjlig först med ljussignaler och spårledningar varvid "fritt spårval" blev tillåtet på stationer.