Hur tar man ner spänningen till belysning och värme i vagnar, instrument och kompressorer i loket, om tåget matas med 1500V?
Likströmstransformatorn är ju inte uppfunnen än.
Seriekoppling är ju riskabel utan påkopplad last, och allt slocknar om en i serien pajar.
Matning över motstånd oxå farlig vid avstängd/för liten last som ger högre spänning till inkopplade objekt som då förstörs.
Återstår roterande omformare och numera statiska.

Hur var det tex på Vallentunabanan som nu är aktuell i en tråd på forumet?

På spårvägar (500-750 V) var det vanligt med seriekoppling av 120 eller 220 V-lampor. På Roslagsbanan under 1500 V-tiden fanns det en omformare gav 125 V till belysning, batteriladdning och manöverströmskretsar. Värmekabeln hade både en grov ledare för 1500V till värme och 125 V till belysning i vagnarna.

Dagens vagnar har dessutom två ledare till en förreglingskrets i värmekabeln, och självfallet har de statisk omriktare som skapar 24 V till batterikladdning och 3x220V 50 Hz till belysning, vindrutevärme, fotstegsvärme och hjälpmaskiner.