Men hur fungerade det på stora nät med tunga tåg under den spänningen, vilket fanns redan på 1920-talet i Frankrike och Nederländerna (och som för den delen fortfarande finns där)? De körde alltså full huvudlinjedrift med allt från närmast pendeltågstrafik, via snabba expresståg till tyngsta möjliga godstrafik med detta strömsystem för närmare 100 år sedan.

Mycket täta inmatningspunkter, mycket grov kontaktledning, låg hastighet, mycket höga förluster och inte så tunga tåg.

Sammantaget fungerade det inte särskilt bra, det är därför länderna med tung trafik i kuperad terräng (Österrike, Schweiz, Tyskland, Sverige, Norge) bestämde sig för 16,7 Hz systemet för ca 110 år sedan. I "likströmsländerna" gav man upp det på 1950-talet när diodlikriktarna kom och det blev möjligt att på ett effektivt sätt likrikta 50 Hz för att driva motorerna.

Fler sträckor skulle säkerligen konverteras till 25 kV 50 Hz om det inte vore för de större isolationsavstånden, dvs tunnelprofiler är för små, broar för låga, hus står för nära osv - vilket i tätbebyggda områden kan göra det mycket kostsamt att spänningshöja.