25 HZ är inte så fel! (USA) (Elektrifiering/elektrisk drift)
I USA var det inte förrän i slutet av 1930-talet det började bli självklart att landet skulle standardisera i riktning mot 60 Hz nätfrekvens. I vanlig trefasdistribution (inte järnvägsrelaterad) körde t ex hela Californien med 50 Hz fram till någon gång 1936-37 då delstaten skulle börja samköra sitt elnät med grannstaterna. I de gamla tunga industristaterna på östkusten levde 25 Hz kvar ända in på 1950-talet.
Om vi ser på lämpliga frekvenser för enfas kommutatormotorer för järnvägsdrift så var det nog så att 25 Hz fungerade utmärkt för mindre motorer upp till några hundra kW, men när det blev aktuellt att bygga större maskiner blev kommuteringsproblemen för stora och man blev tvungen att sänka frekvensen ännu mer. Mycket läsvärt om den saken finner man i band V.2 "Die Wechselstromkommutatormaschinen" av det gamla standardverket i elmaskinlära, "Die Wechselstromtechnik" av Engelbert Arnold. Utgiven 1912, nytryck 1920.
Specifikt om kommuteringsfrågor kan jag rekommendera "Kohlebürsten" av Dr. J. Neukirchen, 1934.
Om det nu var så problematiskt med 25 Hz undrar jag följande:
- PRR:s stora elektrifiering påbörjades i slutet av 20-talet. Om erfarenheterna från tidigare 25 Hz elektrifieringar - både egna och andras, t ex NY NH & H och C M StP & P - visat att frekvensen var olämplig hade man alla möjligheter att välja en annan frekvens. Men det gjorde man visst inte...
- Det är svårt att påstå att de elektrifierade nordamerikanska järnvägarna inte använde stora motorer. Tvärt om var de transatlantiska loken ofta utrustade med kraftigare motorer än de europeiska.
- Hade det visat sej att 25 Hz var en så katastrofal felsatsning som vissa skribenter här påstår hade förmodligen östkustlinjerna (PRR & NY NH & H) ändrat frekvensen efter några år. Det är inte jättekomplicerat att göra det - det handlar om relativt närbesläktade kraftsystem.
Sen kanske man inte läste så mycket tysk elektroteknisk facklitteratur i USA som man gjorde i Sverige på den tiden.
/TKO