Hur tar man ner spänningen till belysning och värme i vagnar, instrument och kompressorer i loket, om tåget matas med 1500V?
Likströmstransformatorn är ju inte uppfunnen än.
Seriekoppling är ju riskabel utan påkopplad last, och allt slocknar om en i serien pajar.
Matning över motstånd oxå farlig vid avstängd/för liten last som ger högre spänning till inkopplade objekt som då förstörs.
Återstår roterande omformare och numera statiska.

Hur var det tex på Vallentunabanan som nu är aktuell i en tråd på forumet?

Roslagsbanans fordon fungerade i allt väsentligt som spårvagnar, dvs med serie-parallellkoppling och motståndsreglering av banmotorerna, roterande omformare till manöverström och batteriladdning, och seriekopplade värmemotstånd för uppvärmningen. (Sen var det ju lite speciallösningar för att kunna köra samma fordon på 750 och 1500V, men man använde samma komponenter.)

Belysningen på RB matades i huvudsak från manöverströmssystemet. På äldre spårvagnar är det vanligt med seriekopplade glödlampor som drivs med kontaktledningsspänning, t ex 6*110V eller 3*220V.