Rätt och riktigt. Ett sammanhållet BLJ hade ju ur en järnvägshistorisk synpunkt varit härlig, men banunderhållet hade säkerligen blivit tuffare på 2,6 mil BLJ än 6 km JTJ. Ja, förutsatt då att hela BLJ blivit bevarad. Eller återuppbyggd. Men oavsett det kan man väl konstatera att förutom Långshyttan så finns inget efter vägen. Annat än vyer. Inte ens i Byvalla. Så är ju också fallet utanför Jädraås på JTJ, kan man väl säga, men då går resan fortare och underhållet blir alltså mindre. Vilket säkert den största mängden besökare/ resenärer uppskattar mer. Man får "mer för mindre" på JTJ alltså; samma upplevelser på kortare tid. Vilket betyder mycket i dagens samhälle. Tyvärr kanske...

Precis som Du säger tror jag också att förutsättningarna såväl är som var bättre att bevara minnet av DONJ och BLJ på (en del av) den förstnämnda än tvärtom. Detta icke minst med tanke på "faciliteterna" i Jädraås. Jädraås, Skara och Nora är väl de ställen där en museibana fått förmånen att såväl bevara som hålla till i "förebildsbanans" huvudverkstad? Och det betyder ju en del, inte bara för musealiteten utan också för att slippa bygga upp nåt nytt. Som de andra banorna då mer eller mindre fått göra. Och som "BLJmf" skulle blivit tvungna till.

/ L G