Nu får vi väl hoppas att denna tråd inte "spårar ur" med tanke på vilken bana/ förening den s a s bygger på. Men resonemanget generellt är intressant. Och angår oss alla. Jag har alltid hävdat att det som räddades när det räddades inte hade funnits kvar åt Någon Annan enbart en kortare tid efter. Om det ö h t fanns Någon Annan när det var aktuellt... Därför ska de som, oavsett vilken förening de representerade, såg till att fordonen räddades ha all heder av detta. Ska de klandras ska det i stället vara att de tog hand om för lite! :-) F f a såna fordon som rälsbussar och diesellok av "udda typer". Men det har ju sin förklaring, och som jag också brukar säga ska vi hellre glädja oss åt det som finns kvar i s t f att begråta det som försvunnit.

Nu måste vi se till nutiden. Vissa fordon, icke minst godsvagnar, har nu stått -oftast utomhus- som renoveringsobjekt i decennier och mår därefter. Den förening som tog hand om dem har "fullt upp", och tro att allt ska kunna "klaras av i framtiden" är naivt. Det finns helt enkelt inget kvar av vagnen i fråga i framtiden -och då pratar jag inte om århundraden!

Här håller delvis med dej. Man kan inte behålla alla godsvagnar vid AGJ. Det råder inget tvivel om. Från början var det tänkt att de stora inköpet från Växjö Småland 1978 skulle delvis utgöra framtida reservdelsförråd för AGJ.
När det gäller en del av öppna vagnarna som försålt det sista året så¨har de varit i ett förhållandevis bra skick. Detta trots att det stått på Ödegärdet i drygt 25 år. För inte hade TJF eller GHJ varit intresserade av vagnar i för dåligt skick.

Om då nån annan förening vill och kan ta hand om t ex en vagn så ska inte "föreningsprestige" stoppa detta. De som räddade dem en gång i tiden borde vara både insatta och storsinta nog att inse att det är ett gemensamt kulturarv som vi/ dom förvaltar. Att tro att "den egna" föreningen "ska ta sitt förnuft tillfånga" i någon obestämbar framtid i stället för att avyttra vagnen är minst sagt trångsynt.

Självklart att andra föreningar ska ges möjlighet att ta över fordon/vagnar där inte man kan förvalta dem riktigt. Alternativet kan vara likt ULJ och GHJ att satsa på en vettig förvaltning och ta ansvar för bevarandet av sina fordon. Jag menar då nybyggnationen av vagnhallar hos respektive förening.

Givetvis ska avyttringsplaner noga gås igenom och förankras i föreningen innan något görs. Och då ska lika självklart den förening som vill ha fordonet kunna presentera en realistisk upprustnings/ användningsplan för det. Annars kommer vi ju bara in på ett "nollsummepel" där ett orenoverat fordon flyttas från en bar himmel på (t ex!) västkusten till en bar himmel nån annanstans i landet, utan att nåt mer händer.

Även här har du rätt. Det är mycket viktigt att föra en bred dialog inom föreningen allra helst om man avser att göra sig av med 1/3 av fordonsparken.
Det faller sig naturligt att sådana här stora beslut måste tas på ett årsmöte.
Tar man ett sådant beslut på ett årsmöte ska man också givetvis undersöka möjligheterna till vettigt bevarande hos eventuella köpare.

Vilka fordon är då viktiga för vem? Ja, alla har ju sina favoriter. Men rimligen borde fordon från vissa landsändar vara särskilt intressanta för vissa föreningar/ banor. Ur "lokalmuseal" synpunkt alltså. Därmed kan man kanske motivera varför just det "vraket" ska vara kvar, f f a om en intressent kanske inte presenterat världens mest underbyggda upprustningsplan.

Jag vill ännu en gång påstå att allt som idag försvunnit från AGJ inte varit vrak.

Det finns också en rad historiska aspekter som inte får glömmas bort heller.

AGJ har haft en´mycket bra historisk bredd/helhet av sina 891-fordon. Genom denna bredd har man haft en bra samlad syn på den historiska utvecklingen vid det svenska smalspåret. Genom att SJ Gp 3042 nu eventuellt lämnar AGJ tappar man tyvärr en länk i denna historiska utvecklingskedja på ånglokssidan.

Mvh Per-Åke Lampemo