Under år 1935 hade SRJ börjat underhandla med ASEA om leverans av ett större diesellok med en tjänstevik om 30,4 ton. Loket skulle ha två motorer på vardera 210 hkr, och tanken var att detta diesellok skulle ersätta ånglok i vissa persontåg. Kontrakt om leverans av ett s k "provlok" tecknades i januari 1936. Enligt kontraktet skulle loket levereras till SRJ senast den 1 mars 1937. ASEA kom dock att få stora problem med att få fram något lok, och först i mars 1940 kunde loket, SRJ 50, provköras på linjen mellan Uppsala och Bärby.

Motorlok 50, var ett förhållandevis stort dieselelektriskt lok, försett med 2 st 12-cylindriga Polar-dieselmotorer av Atlas Diesels tillverkning. Det hade en förarhytt i vardera änden. Längden över buffertar var 9,9 m. Axelanordningen var BoBo enligt Dingertz system, med en hjulbas på 5,2 + 2,1 m.

SRJ 50 visade sig vara mycket känsligt för stigningar redan då man hade 3-4 personboggievagnar tillkopplade. Motorerna var helt enkelt för svaga, och SRJ vägrade därför att ta över loket, vilket ställdes upp i Norrtälje lokstall, där det fick stå i närmare 3 år.

Sedan SRJ i oktober 1942 fått sina två första ellok, SRJ 51 och 52, framkom i början av år 1943 förslag om att bygga om SRJ 50 till ellok. Loket utrustades med samma typ av elektrisk utrustning som de senast levererade elmotorvagnarna, och kostnaden uppgick till 145.000 kr. Ombyggnaden var klar i september 1944, och som ellok vägde SRJ 50 blott 25,4 ton. Loket kom med tiden att gå under smeknamnet "Grisen", och det finns nu i SRJmf:s ägo i Faringe.

/Stig Lundin